Fergie

Första inofficiella bandmötet avklarat. Dvs: jag och Karin satt på Världens Bar och tog en öl (tre. Men det är helt okej. Tre är nästan en.) Blev ingen vidare diskussion men hittills ligger "Samhalls Smaragder" bra till som bandnamn. Vi ska fortsätta diskussionen i morgon på premiären av Musical of Nova. Samhalls Smaragder kanske gör sitt första offentliga framträdande då. Det vore iofs rätt taskigt av oss att stjäla all uppmärksamhet från filmen. Men vi är attentionwhores ut i fingerspetsarna. Kanske borde vi skriva några låtar och repa lite först. Men improvisation är ju också fint, eller? Könsrock med munspel och joddel.

Något som i alla fall är helt säkert är att vi ska bli plakat i morgon. Jag, Karin och Schultzen. Det är nästan så jag har ångest redan nu.
moget | | Kommentera |

It´s over!

Jag och Norrköping har gjort slut. Det hela gick ganska dramatiskt till. Norrköping grät och svor om vartannat. "Ge mig en chans till. Jag lovar att bättra mig!" Men jag har fått nog. Alla löften som spruckit på vägen, tystnaden och kylan som tagit allt större plats, vänsterprasslet som inte upphör. Bättre att avsluta nu och sen kunna minnas tillbaka till de fina stunderna vi haft än att hela vår historia ska minnas med bitterhet och förakt. Norrköping lugnade ner sig till slut och vi beslöt oss för att förbli vänner. Faktum är att Norrköping alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Men den 1 september flyttar jag ut, Norrköping blir kvar och fram tills dess får vi stå ut med varandra efter bästa förmåga.
Jag ångrar inte mitt beslut, men lite läskigt är det allt.
moget | | Kommentera |

Bröderna cartwright

Jag och Viktor har kommit på världens bästa lek. Vi kallar den "Sträck upp armarna och vifta lite-leken". Föga förvånade går den till så att man, något sånär synkroniserat, sträcker upp armarna så högt man kan. Sen skrattar man lite, viftar lite och tar sen ner armarna igen. Sen börjar det om från början. Man kan vara två eller flera i leken. Helt allena blir det lite tråkigt. Om Viktor har tråkigt eller är pissed of funkar det nästan alltid köra introlåten till Bröderna Cartwright med honom ridandes på knäet. Det är en riktigt hit faktiskt. Dessvärre börjar den te sig lite tjatig efter fem sex gånger och då kan man bryta av med "Tänk om jag hade en liten apa." Den är ju också bra.



Idag ska jag ringa runt och kolla upp en massa saker. Känner att mitt jävlaranamma är på väg tillbaka och det var fanimig på tiden.

Sen har jag helt oförhappandes råkat gått och blivit krallig igen. Som Dread så fint påpekade genom att neka mig nötblandningen i fredags, när jag höll på att dö av svält, och istället petade mig i magen. Åjo. Mammsen har kommit med gliringar i helgen också. Men finns det så äter jag. Så enkelt är det.

moget | | 2 kommentarer |
Upp