And chill

Internet är nere på jobbet. Det går alltså inte så värst bra att jobba. ( tänkte fixa lite med hemsidan. ) 

Tur att jag har Netflix i mobilen då. Ny säsong av Frontier ute nu. 

Så det var ju trist att internet dog ( och dom andra tanterna på kontoret inte har upptäckt reset-knappen på routern) 

(null)

moget | | Kommentera |

3 tecken på att mitt liv håller på att förvandlas till en actionfilm

Tjabba alla vardagsgrisar! Jag sitter nu på våning 17 på ett hotell på okänd ort*. Ibland händer det saker som inte riktigt hör till det vanliga. Det brukar oftas handla om random sammanträffanden. Egentligen inga konstigheter. MEN. När flera märkliga sammanträffande staplas på varandra så är det dags att dra öronen åt sig. Jag tror att min liv håller på att förvandlast till en actionrulle. Här kommer tre övertygande tecken på det:
1. Jag såg fyra helikotrar i en formation komma flygade på låg höjd häromdagen.**
2. När jag klev ur hissen på hotellet för någon timme sedan stod där tre poliser i full utrustning med dragna vapen. Turligt nog var det inte mig de letade efter. De smög iväg snabbt som attan genom en dörr bredvid hissen. Jag var ascool och sa inte ett pip. Ögonkontakten med den långa bredaxlade polisen närmast mig sa "Det är okej Bellycracker***, vi tar den här den här gången. Gå och drick kaffe du. We got your back."
3. Okej. Det finns inget solklart tredje tecken. Förvisso blev jag smått förvånad när jag hörde mig själv säga "Ja, alla årstider har ju sin charm! " vid frukosten i morse. Det var väldigt olikt mig. Att plocka kallpratandet till en sådan extremt skillad nivå.
 
Ja,ja. Dagen är ju inte över än. Jag hinner säkert rädda en ledsen kissekatt från att bli påkörd, agera mänsklig sköld när något sprängmedel detonerar på centralstationen eller hångla upp en långbent modell innan dagen är slut.
 
* Kista. Jag är i Kista.
** (Vi kan väl ignorera att försvarsmakten har en helikopterflottilje i Linköping? Och att min arbetsplats där jag såg helikoptrarna ligger i just Linköping.)
*** Mitt agentnamn. Och passande nog mitt wrestlingnamn.
 
moget | | Kommentera |

Ja jävlars

Å dra åt helvete vilken prestationsångest jag har nu. Förra inlägget uppskattades verkligen. Och det är såklart jättekul. Men det är faktiskt läskigt också. I bloggens forna glansdagar hade jag ett läsarrekord på 13 pers. En följarskara på 4 pers.
 
I helgen var jag i Skåneland och träffade ett gäng glada glahytter. För säkerhets skull hade jag till slut två tågbiljetter till skåne; en till tåget jag missade med 4 sekunder pga att Muppen satt på min mobil i baksätet när pappa körde mig till tåget. Jag klev av på station och skulle dra upp mobilen och insåg att den låg kvar i pappas bil. Jag ropade, viftade och vevade att han skulle stanna men han såg inte mig. Sprang* in på tågstation och drog upp datorn, fick till slut till ett facetimesamtal med min förvirrade mor. De kom tillbaka till stationen, jag flyttade på Muppen i baksätet och där låg mobilen. Hinner precis se tågnummert på biljetten (i mobilen) och konstatera att det är tåget på spår 1 jag ska med. Precis då så rullade det iväg. Utan mig. Så det fick bli en lite nyare blijett för 792 kr. 
 
 Väl hemma hos Anna och Unke drack Unkes hemmagjorda krusbärskonjak. Jag var sjukt impad över att han gjort en krusbärskonjak och frågade hur han burit sig åt. Tydligen hade han lagt krusbär i konjak och så  - ja - det var det hela. Sen gick Unke ner till sin blivnade man cave (just nu lite mer likt ett stort förråd.) Anna, Ida, Chris, Anja, Jenny och jag diskuterade rovor-keso (rätt mycket fokus på keso faktiskt.)-kursbär-norska bär-Dag-joddel-barbershop-barbershop joddel- och såklart lite allmänt pladder. Det var trevligt. 
 
I morgon ska jag åka till Rinkeby för en nätverksträff (På min arbetsplats gilla man nätverk av olika slag.) Den håller på till på onsdag. Således föll sig valet naturlig på löksoppa till middag idag. 
 
*Gick mycket snabbt och högt svärandes.
moget | | Kommentera |
Upp