Belägringen
Mina föräldrar är på besök. Med Mufflon. Mamma lyckades med konststycket att nästan få oss att åka och köpa vindskydd till balkongen. Varför är det ett konststycke då? Jo, för det första har jag inte råd. För det andra skulle pappa, the designated driver, inte ens följa med in i butiken (och det är väl typ han som kan något om sånt där.). För det tredje så stänger butikerna tydligen ner, eller stänger tidigare, när det är röddag. Och det är det ju idag. Så vi åkte och köpte potatis istället. Helt logiskt.
Resten av dagen och kvällen har mamma därför suttit i gästrummet med öppet fönster när hon velat röka för att, och jag citerar: "Jag får så ont i huvudet av blåsten"*. Men det var inte förrän jag, pappa och kock stod i hallen med ytterkläder på som jag kom på att vi inte alls skulle köpa vindskydd. Mamma letar sig in i hjärnan på något vis. Hennes "förslag" blir helt logiska och till slut tror man att det är man själv som har kläckt idén till att börja med.
Det där spelet Diablo verkar ju superball. Kock har gått in i den världen så till den milda grad att jag snart borde kunna börja dra i samma spakar som skilsmässobarn gör på sina föräldrar och börja tigga dåligt-samvete-presenter. Å andra sidan så anstränger han sig mer med andra grejer. I morse drog han iväg och köpte färska frallor och en massa pålägg. Det var svingott.*** Men bättre med spel på datorn än på krysslådan för då kan jag i alla fall kolla på djur eller historieprogram på teve så mycket jag vill.
*Argumetet som användes för att vi skulle köpa vindskydd var "för att skydda dina nyplanterade växter."**
Resten av dagen och kvällen har mamma därför suttit i gästrummet med öppet fönster när hon velat röka för att, och jag citerar: "Jag får så ont i huvudet av blåsten"*. Men det var inte förrän jag, pappa och kock stod i hallen med ytterkläder på som jag kom på att vi inte alls skulle köpa vindskydd. Mamma letar sig in i hjärnan på något vis. Hennes "förslag" blir helt logiska och till slut tror man att det är man själv som har kläckt idén till att börja med.
Det där spelet Diablo verkar ju superball. Kock har gått in i den världen så till den milda grad att jag snart borde kunna börja dra i samma spakar som skilsmässobarn gör på sina föräldrar och börja tigga dåligt-samvete-presenter. Å andra sidan så anstränger han sig mer med andra grejer. I morse drog han iväg och köpte färska frallor och en massa pålägg. Det var svingott.*** Men bättre med spel på datorn än på krysslådan för då kan jag i alla fall kolla på djur eller historieprogram på teve så mycket jag vill.
*Argumetet som användes för att vi skulle köpa vindskydd var "för att skydda dina nyplanterade växter."**
** Jag ställde ner blomlådorna på balkonggolvet och volá!
*** Sen spelade han Diablo hela dagen.
Livet runt trettio
Klockan var 21.50 igår när jag var klar med helt vanliga vardagsbestyr. Jobba, tvätta, laga mat, hämta tvätt. Ingen rusch. Inget exceptionellt som t.ex. en storstädning, men ändå ett ständigt hålligång. Jag förstår sannerligen inte hur folk hinner med saker som familj och hobbys. Var ju inte ens på gymmet igår (det brukar vara en tidstjuv annars.) Jag somnar i regel runt 23 nuförtiden. Jo det blir så när man inte längre är en student runt 20. Summa summario: 1 h och 10 min "fritid".
Liksom 14 000 andra medelålders damer sprang jag vårruset i Göteborg förra veckan. Har aldrig ens försökt springa så långt förut. (4,6 km). Men det gick bra. Efter en mördarbacke satt en gubborkester och spelade "Far jag kan inte få upp min kokosnöt". Jag sprang in på 29 min. Jag är så jivla awesome.
No entrance
Jag undrar hur, exakt hur, det går till när man får en brutalt ömmande inåtvänd finne på näsvingen som inte har någon som helst öppning. Hur uppstår dom?! Om jag lutar mig framåt så bultar det i halva nyllet. Det här kan ju aldrig sluta väl. Och jag som ska springa vårruset i morgon med jobbet. Jag kanske får skippa det helt enkelt. Om den fortsätter växa i den här takten kommer jag förmodligen inte kunna se på höger öga i morgon. Skymd sikt liksom. Och om jag bara ser på vänster så kommer jag ju dra åt vänster och hamna i diket. Och förmodligen dra med mig ett gäng svettiga medelålders damer i fallet. Och det vill jag ju inte. Så. Jag kanske borde skippa det där vårrustet i alla fall. Medicinska skäl. Det är nog bäst att jag vaktar väskorna och vinet istället. Någon måste ju göra det. Jag får offra mig för laget helt enkelt. Storsint kanske, men det är liksom bara sån jag är.
Kock är på en finlandsfärja med tre busslaster ryssar. Jag har tittat på hockey. Ur led är tiden.
Kock är på en finlandsfärja med tre busslaster ryssar. Jag har tittat på hockey. Ur led är tiden.
Inte en spänn!
Jag tjänar inte en spänn på den här bloggen. Vafan! En ska tydligen hålla på med inredning, mat eller mode för kunna dra in lite dollars på sånt här. Så here it goes: jag äter mat varenda dag. Gärna flera gånger. Gärna i sällskap med andra flockdjur (så länge de ger fan i min mat.) Kläder har jag också mig. Varje dag. Inte alltid de mest välgenomtänkta kompositionerna men jag brukar i regel lyckas få på mig en grundläggande mundering som gör att jag inte uppfattas som A) Naken. B) Modemedveten. C) Rik. D) Totalt jävla skogstokig.
Inredning är ett annat kapitel. Jag håller på att bygga en vägglampa hemma. Personlig och med ett eco-tänk*. Och med "håller på" menar jag att Kock under inga som helst omständigheter får slänga rullen med hönsnät som står ivägen i hallen för hönsnätet ingår i mitt lampprojekt. Om en två tre år när jag har funderat färdigt och börjat bygga kanske ni får se en bild på resultatet
*Ecotänk är skitviktigt och snyggt och bra och bara sååå inne!
*Ecotänk är skitviktigt och snyggt och bra och bara sååå inne!
White trash
Jag och Kock sov i husbil i helgen. Den spenderades i Finspång. Det är något bådde äckligt och tilltalande med att gå upp kl sju och pissa på en buske iklädd träskor, småbyxor och luvtröja. Jag tror att jag också Kock skulle göra oss bra på en permanent husvagnscamping. Dessutom är vi alldeles lagom långa för att sova i trånga utrymmen också.
I fredags köpte jag en kamera. Bra skit. Jävligt bra skit. Så snart kommer bloggen att överrösas med jätteviktiga bilder på blommor, katter, fåglar, månen och tåg.
Dessa eminenta tatueringar fick jag av Unke förföra helgen när det var kalas. Nu behöver jag aldrig mer vara ensam.
I fredags köpte jag en kamera. Bra skit. Jävligt bra skit. Så snart kommer bloggen att överrösas med jätteviktiga bilder på blommor, katter, fåglar, månen och tåg.
Dessa eminenta tatueringar fick jag av Unke förföra helgen när det var kalas. Nu behöver jag aldrig mer vara ensam.
Tant!
I natt vaknade jag av att knäet gjorde något infernaliskt ont. Det blir så när man gått och blivit tant och tänka sig att det har jag. Övergången var inte fullt så dramatiskt som jag trott. Inte nu i alla fall. Dagarna precis efter känndes det fördjävligt och ljuvligt på en och samma gång för jag firades rätt så duktigt må jag säga.
Kalaset hölls i Rumpan Bar i Perstorp. Temat var, något otippat, sport. Marcus och Manfred kom ner från stockholm. Jag var boxare. Vi kastade spjut och sköt med luftgevär. Och drack "sportdryck" som Ida blandat till. Kock hade ordnat så jag fick en biljett till Sziget!!! Och en insamling som gjorde att jag kunde välja mellan att spendera allt som fickpengar på Sziget eller, ELLER!, köpa mig en kamera för. Jag ska köpa kamera! Har försökt i flera dagar men de har ju inte den jag vill ha i butik. Och jag vill ha den nu!
Om ett par timmar ska jag och kock åka till mamman och pappan och mufflon och kissen med barn och man och rövfejan och bror med tjej och äta mat och ha det gött. På söndag får jag träffa fintjejorna i Norpan. Har det med andra ord rätt oförskämt jävla bra nu emellanåt.
Igår fiskade jag och Elvira i havet. Jag fick en liten fisk. Den prickiga sorten. Men han var för liten så han fick återgå till havet.
Har ju allt för mycket att förtälja märker jag. Borde skriva oftare. Och bättre. Och smartare. Men som sagt, nu är jag tant och då dör ju hjärncellerna sakterligen. Så min, och därmed den här bloggens, primetime är förbi.
Kalaset hölls i Rumpan Bar i Perstorp. Temat var, något otippat, sport. Marcus och Manfred kom ner från stockholm. Jag var boxare. Vi kastade spjut och sköt med luftgevär. Och drack "sportdryck" som Ida blandat till. Kock hade ordnat så jag fick en biljett till Sziget!!! Och en insamling som gjorde att jag kunde välja mellan att spendera allt som fickpengar på Sziget eller, ELLER!, köpa mig en kamera för. Jag ska köpa kamera! Har försökt i flera dagar men de har ju inte den jag vill ha i butik. Och jag vill ha den nu!
Om ett par timmar ska jag och kock åka till mamman och pappan och mufflon och kissen med barn och man och rövfejan och bror med tjej och äta mat och ha det gött. På söndag får jag träffa fintjejorna i Norpan. Har det med andra ord rätt oförskämt jävla bra nu emellanåt.
Igår fiskade jag och Elvira i havet. Jag fick en liten fisk. Den prickiga sorten. Men han var för liten så han fick återgå till havet.
Har ju allt för mycket att förtälja märker jag. Borde skriva oftare. Och bättre. Och smartare. Men som sagt, nu är jag tant och då dör ju hjärncellerna sakterligen. Så min, och därmed den här bloggens, primetime är förbi.
Ickedag
Det känns som en icke-dag. En parentes. Har sett fram emot fredagen hela veckan och nu så bah. Nä. Ingen vill göra något roligt*. Det regnar. Min lunch består av en liten burk keso (för jag är för djävla lat för att gå och handla.)
Hade kunnat schappa tidigare från jobbet om det inte var för att det är en grupp "personer" som har en kurs i wordpress i våra lokaler och deras kursledare helt resolut vägrat förstå att lokalerna måste larmas när ingen är här. För att larma på behöver man en bricka. Efter sammanlagt åtta mejl fram och tillbaka med tidigare nämnd kursledare har jag insett att människan aldrig någonsin kommer att kvittera ut en bricka. Hence; jag måste sitta och vänta ut dem och sen larma på själv. (Vi gör det här varje vecka. Det är bra för tålamodet. Eller nåt..)
Funderar på om det är okej att vänta ut dem på Dubliners runt hörnet. Det är det va? Huvudsaken är att det blir larmat. Visst?
* Dricka öl.
Ta en titt på den här. Vilka häftiga glajor alltså! Man skulle kunna tro att texten är "In my mind" gånger hundra. Men det är fel. "En mamma en mamma en mamma en mamma en mamma en mamma" ska det va.
Ta en titt på den här. Vilka häftiga glajor alltså! Man skulle kunna tro att texten är "In my mind" gånger hundra. Men det är fel. "En mamma en mamma en mamma en mamma en mamma en mamma" ska det va.
TOo0o
Jag och kock har ett hobbyrum. Vi visstet inte. Men det har vi. Och där bor Tim. Det visste vi däremot. Han är vårat husdjur. Igår knycklade han ihop sig som ett russin och sov i hörnet av soffan. Tji fick Kock som trodde att han skulle få se-på-hockey-sällskap. Själv duschade jag i 45 minuter sittandes på golvet (i duschen.)
Är sugen på små små tomater i ugn. Det är rätt märkligt för jag tycker inte att det är speciellt gott med tomater som varit i ugn. Glupsk som jag är måste jag ju sluka maten och just tomater brukar vara så djävulusiskt varma så jag bränner både tunga och gom. Ja, du hörde rätt. Både tunga och gom.
Skulle inte ha något emot att gå på någon schysst utställning idag. Lite halvlullig. Lite förståsigpåare. Men det ska jag inte. Jag ska träna och sen ska jag lägga små små tomater i ugn. Kuken.
Är sugen på små små tomater i ugn. Det är rätt märkligt för jag tycker inte att det är speciellt gott med tomater som varit i ugn. Glupsk som jag är måste jag ju sluka maten och just tomater brukar vara så djävulusiskt varma så jag bränner både tunga och gom. Ja, du hörde rätt. Både tunga och gom.
Skulle inte ha något emot att gå på någon schysst utställning idag. Lite halvlullig. Lite förståsigpåare. Men det ska jag inte. Jag ska träna och sen ska jag lägga små små tomater i ugn. Kuken.
Låtsasmåndag.
Jag raderade nyss ett inlägg om hur mycket jag just nu hatar SSU som kommer hit (till min arbetsplats) med en överväldigande översittarattityd, totaldissar mina direktiv om VÅR utrustning och goes banans med saker som inte tillhör dem. 13 - 17 har man möjlighet att boka tid för handledning med vår praktikant Pia. Det tolkade SSU som att dom kan dyka upp i trupp på 15 pers under "drop-in"-tiden, utan att ha bokat tid, utan att ha stämt av med Pia innan om vilket ämne man vill ha handledning i. Att Pia inte ens är här (hon är på vårdcentralen) verkar inte bekymmra dem det minsta. Nu bygger dom studio. Med grejer som inte ens tillhör oss. De för ett jävla liv här på våningen också. Bör jag knalla upp till bolaget på Linnégatan och köpa lite mod i forma av Brännvin och sen läsa lusen av Göran Persson-patrasket. Varje vettig socialdemokrat hade inte bara skämst ögonen ur sig utan även förfasats något gruvligt inför den kommande generationen sossar. FY FAN. Men jag tog bort det inlägget för jag kom på att det var lite för svårt att formulera på ett vettigt sätt. Det här beteendet hade jag kunnat förvänta mig av ett gäng MUFare. Men å andra sidan är det väl ingen märkbar skilland mellan de två partierna längre.
Kombinerad superdiet
Nu är det påsk hörrni. Det betyder att tant får dricka öl och vara ledig. Nåja, har tränat och diskat också.
Min boss är rätt skapligt falsk. När Big Boss är i närheten måste hon visa vilken engagerad och mysig mellanchef hon är. Så när Big Boss är i närheten frågar hon intresserat vad jag ska göra i helgen. I dag fick jag till och med en kram. Vidrigt. Jag tycker nästan synd om människan. Ingen går på hennes spel. Hon har målat in sig i ett hörn. Är man elak och bitchig så finns det liksom ingen knapp som slår om så fort hon känner för att visa sig mänsklig. Jag är ju så satans långsint. Kommer ihåg varenda liten grej hon har gjort. Förresten så skrev Big Boss sitt månadsbrev till alla anställda där han var tvungen att skoja bort sitt umgänge med mellanbossen. " Hon är min närmaste medarbetare och just nu pratar jag mer med henne än med min egen fru (vilket inte vill säga lite!)) Ryktet går väl på kontoret kan jag tänka (jag sitter i en annan byggnad). Klart att man och kvinna ska kunna samarbeta utan ilvilliga rykten. Men jag tror inte att det är där skon klämmer. Grejen är att hon jobbade på Pressbyrån och travade in på företaget och var chef ett år senare. Ingen utbildning, ingen erfarenhet. Sen en massa luncher med Big Boss och en tryckare på en personalfest som varade i flera timmar. Och vips! En chefstitel till!
Korridorspolitiken lämnar jag gladeligen till de andra stofilerna. Jag vill bara ha högre lön och mer att säga till om. Och slippa göra arbetsuppgifter som då rakt inte ligger inom mitt arbetsområde.
Så. Nu tar jag påsklov.
Min boss är rätt skapligt falsk. När Big Boss är i närheten måste hon visa vilken engagerad och mysig mellanchef hon är. Så när Big Boss är i närheten frågar hon intresserat vad jag ska göra i helgen. I dag fick jag till och med en kram. Vidrigt. Jag tycker nästan synd om människan. Ingen går på hennes spel. Hon har målat in sig i ett hörn. Är man elak och bitchig så finns det liksom ingen knapp som slår om så fort hon känner för att visa sig mänsklig. Jag är ju så satans långsint. Kommer ihåg varenda liten grej hon har gjort. Förresten så skrev Big Boss sitt månadsbrev till alla anställda där han var tvungen att skoja bort sitt umgänge med mellanbossen. " Hon är min närmaste medarbetare och just nu pratar jag mer med henne än med min egen fru (vilket inte vill säga lite!)) Ryktet går väl på kontoret kan jag tänka (jag sitter i en annan byggnad). Klart att man och kvinna ska kunna samarbeta utan ilvilliga rykten. Men jag tror inte att det är där skon klämmer. Grejen är att hon jobbade på Pressbyrån och travade in på företaget och var chef ett år senare. Ingen utbildning, ingen erfarenhet. Sen en massa luncher med Big Boss och en tryckare på en personalfest som varade i flera timmar. Och vips! En chefstitel till!
Korridorspolitiken lämnar jag gladeligen till de andra stofilerna. Jag vill bara ha högre lön och mer att säga till om. Och slippa göra arbetsuppgifter som då rakt inte ligger inom mitt arbetsområde.
Så. Nu tar jag påsklov.
Superdieten
Obstinat swingpjatt
Överväger att uppsöka någon form av psykolog efter nattens brutalt detaljerade barnamordsdrömmar. Min fantasi är inte frisk någonstans. Och fast jag vaknade flera gånger så fortsatte samma dröm så fort jag somnade om. Är skittrött idag.
Idag är Fröken Dahlström inte så lite obstinat. Lite på krigsstigen sådär. Mot inget särskilt men mot allt och alla. Lyssnar på swing och tänker inte jobba det minstaste dugg före kl 10-kaffet. Sådesså.
Idag är Fröken Dahlström inte så lite obstinat. Lite på krigsstigen sådär. Mot inget särskilt men mot allt och alla. Lyssnar på swing och tänker inte jobba det minstaste dugg före kl 10-kaffet. Sådesså.
Brau
Tim is in tha house! Vi har firat det med en kask på balkongen.
Kyckling i lergryta i ugnen och om en stund kommer mannen i huset hem från sitt fackföreningsmöte.
Nämnde jag att man kan se en tvättäkta väderkvarn från min balkong? Om inte: Man kan se en tvättäkta väderkvarn från min balkong!
Ångesten
Pappa körde hem mig till varberg idag med en massa kartonger som inte kom med i första flyttlasset för ett och ett halvt år sedan. Jag håller på att packa upp. Gisses vilken ångest jag får av flyttkartonger. Den är liksom djupt rotad i magen på något vis. Mår illa och fryser. Fii fan. Men snart är det gjort.
Ska snart gå och göra en nyckelkopia till Tim som har flyttat in i gästrummet. Så himla kul att han ska bo här ett tag.
Mindre kul är det att jag hittar grejer, MINA GREJER, på helt nya ställen. Hittade nyss mina öronmuffar i skåpet ovanför kylskåpet. Det är i grund och botten ett harmlöst fyllehittepå. I lördags var det fest här och jag misstänker att det var väldigt mycket folk. Jag VET att det dracks väldigt mycket sprit. Någon avslutade kvällen med att skoja till det lite. Typ lägga skor i kylskåpet, något i mickron osv. Grejen är jag inte var med på festen. Och med det försvinner mitt överseende med tilltaget. Jidra inte med mina prylar när inte jag är hemma. Det är respektlöst.
Ett kort gubbvil ska nog få tant på bättre humör. Go natt!
Mindre kul är det att jag hittar grejer, MINA GREJER, på helt nya ställen. Hittade nyss mina öronmuffar i skåpet ovanför kylskåpet. Det är i grund och botten ett harmlöst fyllehittepå. I lördags var det fest här och jag misstänker att det var väldigt mycket folk. Jag VET att det dracks väldigt mycket sprit. Någon avslutade kvällen med att skoja till det lite. Typ lägga skor i kylskåpet, något i mickron osv. Grejen är jag inte var med på festen. Och med det försvinner mitt överseende med tilltaget. Jidra inte med mina prylar när inte jag är hemma. Det är respektlöst.
Ett kort gubbvil ska nog få tant på bättre humör. Go natt!
Krasch
Drömde att jag såg ett flygplan krascha. Högt upp på himlen såg jag hur planet krängde och hade sig och då sa jag till Kock som stod brevid att "det där kommer aldrig sluta väl". Sen som ett sista dödsryck steg planet rakt upp, högt upp i skyn med nosen först. Sen stannade planet upp och började falla som en pannkaka mot marken. Vi kunde inte göra ett skit åt saken. Bara vänta på smällen. KA-boom. Explosion. Det var långt ifrån där vi befann oss, men det var rätt uppenbart att ingen kunde ha överlevt den kraschen.
Känslan av maktlöshet när planet föll mot marken har förföljt mig hela dagen. Undrar vad Freud skulle säga om den drömmen. Att jag är i förklimakteriet kanske?
Sen vägrade jag för övrigt att gå upp när klockan ringde i morse. Jag blir inte klok på det här med sommar och vintertid. Klockan visade ju 05.15 men jag tänkte att om det varit två dagar tidigare hade klockan visat 04.15 och så tidigt ska inget levande väsen behöva gå upp. Någonsin. Om man inte är bagare förstås men då har man väl förhoppningsvis valt det själv. Att vara bagare alltså.
Känslan av maktlöshet när planet föll mot marken har förföljt mig hela dagen. Undrar vad Freud skulle säga om den drömmen. Att jag är i förklimakteriet kanske?
Sen vägrade jag för övrigt att gå upp när klockan ringde i morse. Jag blir inte klok på det här med sommar och vintertid. Klockan visade ju 05.15 men jag tänkte att om det varit två dagar tidigare hade klockan visat 04.15 och så tidigt ska inget levande väsen behöva gå upp. Någonsin. Om man inte är bagare förstås men då har man väl förhoppningsvis valt det själv. Att vara bagare alltså.
