.

Jag vill också ha en guldbagge!* Hur skulle mitt tal låta? Det finns ju några olika vägar att gå. 

Alternativ 1: IN YOUR FACE MAJ PAULSSON! Du trodde att jag var lat och dum i hövet, att jag valt fel väg livet och förtjänade att sättas ut i en öken långt i från närmaste civilisation för att jag ändå inte kunde leva efter ett samhälles regler (Jag skojar inte. Hon sa verkligen det.) Jag är ganska säker på att du hade fel. För här står jag nu med en..eh..folieförpackad skalbagge?. Ja. IN YOUR FACE MAJ PAULSSON.

Alternativ 2: Tacka producenten, skådisarna, filmfotografen, financiererna, min familj, mina vänner, mina lärare från högstadiet, Benicio Del Toro, de trevliga konduktörerna på Västtraffik, den morgonpigga personalen i pusterviskkiosken, snubben som skrev "tänk om jag hade en liten liten apa", Mjölbys porslinsrävsmusseum, poltergeist, Alf, fitthuvet som snodde min dator (och där med la ett frö till den djupa ångest och sorg som all bra konst uppstår ifrån), FARC, rymdkakan, Bob Dole, Mufflon och såklart Kock för att han har stått ut mig under den här långa svåra processen. Tack!

Alternativ 3: Jag vill ta tillfället in akt att jätte-lång-politisk-utläggning-om-något-jätteviktigt-men-lite-för-aggresivt-så-det-mest-blev-pinsamt-talet.

Det finns säkert fler alternativ men nu ska jag sura för att jag inte får någon bagge. Och så ska jag lyssna på en ljudbok och spåna lite på hur man skriver en "bra spänningsroman" (SÅ käckt!) så man kan dra in lite cash. 

Hejpåre

* Någonstans djupt inom mig inser jag att det kanske krävs att man gör typ en film för att få det.

Gahh, nu har jag inte skrivit om jobbet på flera veckor. Så jag gört nu. Alla är imbicila. Det är bara jag som är smart. 

Två tjocka gubbar med dåligt flås har lånat utrustning idag. Diskusion med oförstånde reporter för typ sjunde gången den här veckan (i tisdags eller om det var i onsdags) drämde jag en dörr i nyllet på hans kamrat. Med flit. Det händer inte så ofta att min ilska manifesteras i fysisk handling men satan vad befriande det var. Inte för att puckot fattade vinken men endå. Han stod där och knackade på min dörr sen. 

Var nyss på möte med några kollegor och bossarnas boss. Bossen var så sjukt ointresserad. Vet just inte varför men jag har en jävulsk lust att skicka hem ett gäng skalbaggar till honom. I en kartong. Får man skriva så? Är det någon form av hot? Nä, jag säger ju bara vad jag vill. Inte att jag ska. Shit. Snart kommer väl Säpo och drar iväg mig eller nåt. Speaking of wich. Träffade en tjej idag som håller på med en film. En dokumentär. Den kommer att sluta med att hon blir arresterad av fransk polis. På riktigt. Hon ska gå med burka och sjunga franska nationalsången ut med leus de buevuuvuvs*.

Nähepp. om man skulle ta och jobba lite då. Eller.

*Har inte en JÄVLA anning. Men det var något känt franskt stråk.

Jag gjorde en weddgie på min sambo igår. Sen skrattade jag så mycket att jag var tvungen att gå ut på ballkongen och kyla av mig en stund. Börjar faktiskt skratta nu bara jag tänker på det.

Ballklänning och gasmask blir nog årets festivaloutfit. Lagom svettigt. Lagom vild and crazy. Hur full man än blir så kommer man ändå vara snygg.

Första gången på nästan två år som jag är hemma från jobb/idellt arbete pga av sjukdom. Inget allvarligt, bara något virus som syrrans lillkille slickade* ner mig med.

Här kommer bilden från nyår som jag lovat:

Hur kommer det säg att varje gång jag är ska övernatta i stockholm slutar det med att jag går och handlar dagen efter i pyjamas? Den här gången var det i pyjamas och björnfittan. Nykter var jag inte heller för vi hittde en flaska mintu på ballkongen. Och mintu är ju som tandkräm med en twist. Just det. Kanske bör nämna att det var dagen efter nyårsafton som spenderades hemma hos Falken i Hökarängen. Fantastisk nyårsafton. Vi grundade fint kvällen innan. Sen på själva nyårsafton stod Unke och lagade mat halva dagen. Kvinnofolket i sällskapet höll sig på nedervåningen en god stund och vi drog på oss nya fina kläder och piffade och hade trivsel. Falken blev uppriktigt chockad när vi kom upp en efter en. "Vad hände med grogghaggorna?!" undrade han och "Visste inte att ni kan se ut så där". Jag bedyrade att det inte händer allt för ofta.

Kock var stilig i ny skjorta, hängseln och fluga. Lovar att slänga upp en bild på honom och mig när jag kommit hem (är i västerås nu). Bilden är så rolig så jag sparar en mer utförlig förklaring just nu.

Jag har förresten bildat raddarpar! Anna* (som är från skåne och därmed lätt att mobba precis när som helst för det låter ju inte klokt när hon pratar.) och jag hade sjukt kul för hon är precis lika lättroad som mig. I och med att jag är en liten (liiiten) gnutta äldre än henne så känner jag mig lite som en mentor. Jag håller på att lära henne aaaallt jag kan.

Just nu skulle det vara bra om jag kunde vara på tre ställen samtidigt. Är i västerås och hälsar på syster med familj. Det vill jag. Sen skulle jag vilja vara hos Mufflon för han rockar phet och är så vansinnigt go. Och så skulle jag vilja vara, och behöver vara, med Kock.

*Hur kan man inte gilla en tjej som har blivit typ lurad att sitta med i kommunfullmäktige utan att egentligen vara intresserad?

Jag tänker göra en liten sammanfattning om vad jag och Mufflon har pysslat med idag. Sen kan ni klura ut själva vem som har gjort vad: jagat goseräv halv nio. Slickat skrev. Kastat mumintroll i vardagsrummet. Slickat skrev. Käkat leverpastej. Slickat skrev. Varit på finspångs centrum i 12 minuter. Slickat skrev. Gått promenad och klaffsat i lera. Slickat skrev. Tagit ett gubbvil. Tagit ett gubbvil och samtidigt slickat skrev. Tittat på aktuellts årskrönika. Slickat skrev.

Ungefär så. Men jävlars vilken trevlig hund det är. Mufflon alltså.

Hey! Jag fick bla en kryssning, matbereddare, presentkort, tre T-shirts och en tröja, cash, cykellampor och värmeljus i julklapp. Phet nöjd. 

Är i finspång nu. Sen blir det en tripp till la estocholmo på nyår. Sen blir det västerås. Sen tillbaka till varberg och slutligen tillbaka till det där förbannade arbetet. Har redan jobbångeset och är ledig till den nionde jan.

Jag vill rikta ett uppriktigt tack till migsjälv för att jag blev katastrofalt full på arbetsplatsens julbord igår. Det gjorde jag bra. Rödvinsfylla med gråt och gnäll och missade tåg. Tack! Det känns så skönt idag att behöva gå och kräkas mitt i slutrapporteringen. Man ska utmana sig själv sägs det och det har jag sannerligen lyckats med.

Jupp. Jag har lyckats. Big time. Jag har lyckats göra en ganska brutal och för mig helt överraskande wedgee. På mig själv. Damp ner i soffan med pasta och lax och kände hur det blåste kallt i brevinkastet. När jag är hungrig som en gnu och har mat framför mig så ligger ungefär 95% av min koncentration på just maten. Så när högerhanden greppade gaffeln för att börja skyffla in så greppade vänsternäven* linningen på mina småbyxor. Och så vips! En alldeles egen överraskningswedgee! Det är för mig ett alldeles övertygande bevis för att höger hjärnhalva och vänster hjärnhalva har fullkomlig kommunikationsbrist. De kanske inte ens är släkt. För övrigt var det jävligt obekvämt.

En annan skön grej hände härom morgonen. Jag kom till jobbet, låste upp kontoret, hämtade kaffe och rätt var det var kom städerskan. Vi brukar småprata varje morgon.
- Vad är det som låter? Det låter som en liten katt.
- Det var jag. 
- Nej. Det lät som en liten katt.
- Mjau mjau mjau (med pipig röst.)
- Varför låter du så?
- Ehm...tja. Mjau mjau mjau.

* Man använder nävar till wedgees. Det känns mest naturligt.

Jag är bara så jävla trött på att vara ensam hela jävla tiden. WOW kan dra åt helvete. Eller börja leverera vikarierande lekkamrater till mig.

Nu går fisk på torra land. Nu är det kokta fläsket stekt. Sent ska syndaren vakna. Nu har jag fått vatten på mitt kuvert. 
: Jag har druckit öl tillsammans med Rövfejan utan att bli finspångsfull!
"Gå ut och ta en öl" blev två öl och en shot. Det är ju mer än godkänt? I våra mått mätt i alla fall. Det kändes...märkligt. Otroligt självdisciplinerat om inte annat. Jag och kock skulle ju åka tåg i flera timmar dagen efter och då vill man ju inte vara bakfull. Men nog sög det i tarmen på oss alla tre när vi slog upp för kvällen. Starkt jobbat.

Dessvärre känns det som att jag har blivit snuvad på helg nu. Så när Emma och Kotten kommer ner till oss nästa helg får vi ta igen det med råge. Jag tänker: Glögg.

Det är så oändligt synd om mig idag för kråkan ska förlusta sig med jobbet så jag får sitta ensam ikväll. För att trissa upp mitt martyskap till en högre nivå funderar jag på ha en kickiafton. Jag HATAR Kicki Danielsson.

Alltså. Jag vill ju gnälla hejdlöst på mitt jobb. Och på allt lustigt folk jag träffar via mitt jobb. Men jag är paranoid och tror att någon kollega ska läsa och använda det emot mig vid första bästa tillfälle. (Jag förutsätter att alla på min arbetsplats är emot mig bortsett från en och just den kollegan är på semester.)
Jag börjar på riktigt förstå mig på såna där surmulna gråa oknullade biblotikarier/receptionister/kassabiträden som inte kan bjusa på ett leende utan bara suckar matt när man dryftar sitt ärrende. ALLA människor,(i princip alla) är ju fullständigt dumma i huvuet. Dessutom tror ALLA människor att meningen med min existens är att förklara och hjälpa dem med ungefär ALLTING. När jag gjort det vill de ha ÄNNU MER av mig. Jag jobbar för i helvete på ABF. Inte "organisationen med obegränsade tillgångar som vi gärna skänker till "kreativa" människor".

Jag tror att jag har blivit en byråkrat. Hjälp!