Krasch

Drömde att jag såg ett flygplan krascha. Högt upp på himlen såg jag hur planet krängde och hade sig och då sa jag till Kock som stod brevid att "det där kommer aldrig sluta väl". Sen som ett sista dödsryck steg planet rakt upp, högt upp i skyn med nosen först. Sen stannade planet upp och började falla som en pannkaka mot marken. Vi kunde inte göra ett skit åt saken. Bara vänta på smällen. KA-boom. Explosion. Det var långt ifrån där vi befann oss, men det var rätt uppenbart att ingen kunde ha överlevt den kraschen. 

Känslan av maktlöshet när planet föll mot marken har förföljt mig hela dagen. Undrar vad Freud skulle säga om den drömmen. Att jag är i förklimakteriet kanske?

Sen vägrade jag för övrigt att gå upp när klockan ringde i morse. Jag blir inte klok på det här med sommar och vintertid. Klockan visade ju 05.15 men jag tänkte att om det varit två dagar tidigare hade klockan visat 04.15 och så tidigt ska inget levande väsen behöva gå upp. Någonsin. Om man inte är bagare förstås men då har man väl förhoppningsvis valt det själv. Att vara bagare alltså.
moget | | Kommentera |

tuttar

Det bubblar vår i mig! Jag vill sitta ute och dricka öl. Och så vill jag ligga. Typiskt vårtecken. 

Har, hör och häppna, haft en bra arbetsvecka! Inget har gått åt helvete, ingen har skällt mig, skrivaren har bara krånglat lite grann, jag har lyssnat uppmärksamt på folk när jag suttit på möten, fick in två klockrena pikar på lillbossen på enhetsmötet i tisdags unt so weiter. Ja jisses. 

I natt drömde jag att jag varit kalasfull och gjort bort mig som fan. Så fylleångesten var total. Sen träffade jag Sven Volter. Då känndes det genast lite bättre. Han luktade gott.

Nu. Lunch!
moget | | Kommentera |

Stämningen som uppstår

Stämningen som uppstår när man hittar ett gäng kondomer i pojkvännens bröstficka.
Vi använder inte kondom.

Hade tvättstugan igår. När jag drog ut en massa bös från torktummlaren prasslade det till om Kocks skjorta. Den han hade på kryssningen i helgen som var. Uuups. Men jag hann inte ens måla fan på vägen. Antog att han hade fått dom från någon i förstklasshytten vi besökte (där jag av någon okänd anledning lämnade honom och inte hittade tillbaka till. Jag hittade faktsikt ingenstans. Jag gick mest runt och var vilse.) I alla fall så hade han tagit med kondomerna hemmifrån för att dela ut till våra vänner. (Vi har en byrålåda i hallen full med kondomer. Och varför det är så är en helt annan historia.) På väg upp från tvättstugan hade jag först  tänkt konfronterar honom på ett sånt där otäckt vis. Dundra in i lägenheten och viffta med dem i nyllet på honom och kräva en förklaring. Men sen kom det där viktiga beslutet "Vad ska vi se på för serie att somna till?" ivägen så jag kom liksom av mig.

Igår vad jag med om en naturupplevelse som var så jäkla klockren. Jag var tokless på precis allt, var nära till lipen i flera timmar (från 15.07 för att vara exakt.) Arg var jag också. På allt ungefär. Kunde inte förmå mig att gå in på gymmet när pendeltåget hem rullat in i Varberg. Så jag gick hem och byte om för att springa strandpromenaden istället. Gick ner mot appelviken med knutna nävar och svor innombords för allt djävulskap. Kom fram till grusvägen och började småjogga lite. På en smal väg genom täta buskar och snår. Och precis där snåren upphör och landskapet blir öppet så välde en maffig tjock dimma in. Sprang längre och längre in i dimman, ökade takten ju tröttare jag blev och helt plötsligt hade jag ett synfält på bara ett par få meter omkring mig. Awesome. Koncentrationen låg på andningen och att orka mer. Hitta vägen. Se vägen. När jag kom av strandpromenaden och upp mot staden började jag gå. Och plötsligt var jag inte arg längre. Eller less.
moget | | Kommentera |
Upp