Så länge skutan kan gå. Så länge haspen är på.

Att gå och småprata för sig själv i hemmets trygga vrå är inga konstigheter. Tror inte att alla gör det men många. Att gå och småprata för sig själv på öppen gata i kombination med att halvt om halvt snubbla var tredje meter är inte fullt lika charmigt. Eller? Hehe.

Jag känner pressen. Ca 25 volontärer på ca 60 arbetspass under fyra dagar. Mitt ansvar. 25 filmer i tre olika format på fyra platser vid tusen  olika tidpunkter (eller ja. vid 25 olika tidpunkter). Delvis mitt ansvar. Sätta 6 tekniker i arbete på rätt plats vid rätt tid. Mitt ansvar. Jag toppar detta med ett litet filmjobb i morgon, världpremiär för Aj aj Kapten på fredag  (nervös) samt att städa på hotellet. Som man bäddar får man ligga. Jag tror jag förkroppsligar det purfärska begreppet "Stressmaschokist". Men samtidigt: fan vad jag lever nu! Det händer något bra. Och jag är en del av det.

(Pressen att hitta ett nytt boende, ett sommarjobb, pengar till mat för hela månaden och en plan för hösten är dock inte positiv på något sätt. )

Önskar bara att jag kunde bli kvitt känslan av att jag glömt något väsentligt. Jag skulle på riktigt bli helt knäckt om någon filmvisning går åt helvete på grund av att jag missat något. Blir det så får jag väl gå till plan b och bli Maori-kentaur på heltid.


Tomas säger att jag är en orch. De är förvisso ganska tuffa, men jag är ingen orch. Ännu...
moget | | Kommentera |

Majsan

En av sälarna var så jäkla rolig. Den simmade ett varv (jättefort, och störde den stora tjocka sälen som låg och sov.) sen hoppade den upp på bassängkanten. När den kommit upp såg den skitförvånad ut som "Shit, hur hamnade jag här? Här är det inget kul att vara." Så rullade den i vattnet igen. Och simmade ett varv. Och hoppade upp på bassängkanten. Förvånad. Okul. Rulla. Simma. osv. Säkert fem gånger på raken.

Och så såg vi en påfågelhane som fick ligga lite. Han hade tre honor efter sig till slut. En stund senare kom han knallades på gångvägen (alltså utanför inhängnaden) där vi gick. Han tröttnade väl.

Jag måste tillbaka till skogen. För Bullten (hängbuksvinet som bor med getterna) vägrade komma ut. Han satt där inne och härjade och skrek, men komma ut det ville han inte.

Nämnde jag att jag klappat en häst på örat? hehe.

moget | | Kommentera |

Värmlandsget

Voj voj sicken helg. I fredags florerade jag med schtekare på ett schtekigt schtälle. Sen stod det "dansa med transa" på kvällsagendan. Kakan var i Göteborg. Hon och hennes vän tog mig med  på dessa fredagsäventyr. Kvällen hade kunnat bli helt gratis för mig om jag inte bestämt mig för att lägga en halv förmögenhet på korv. Lämnade tom stället vi var på för att smyga iväg och snaska korv. Missade en spårvagn för att jag snaskade korv. Galet. Men jag är stolt, för jag somnade inte på spårvagnen hem! En kille satte sig bredvid mig på vagnen. Efter en liten stund frågar han "Är du okej?" förvånat svarar jag att det inte är något fel på mig. Han tittar frågande på mig och jag får förklara att mina brutalt uppspärrade ögon är ett sätt att undvika att somna.

På lördagen inledes operation Smörgås. Kakan och jag gick till Slottsparken och tittade på sälarna med Petter, pingvinerna med Arja Saijonmaa och getterna med en förståndshandikappad hundförare. Jag klappade en häst. Dessvärre finns det inga bildbevis för detta, men kakan var med och kan intyga att det är sant. Jag rörde den på örat. I skogen åt vi mackor med stekt ägg.

Hemma i min källare bäddade vi ner oss framför en film om Left Eye. Skapligt flippad tjej. Till detta delade vi på en smörgåstårta (på riktigt. Det var nästan kräkisvarning till slut.) Såg också Slumdog Millionaire. Den var otäck men bra.

Idag avslutade vi operation Smörgås med Ciabatta med mozzarella, lök och tomater nere vid vattnet. Eller. Jag avslutade operationen på egen hand för en stund sen med varma mackor.
moget | | 5 kommentarer |
Upp