Löken

För första gången någonsin: jag har semester! Fram med lådvinet, på med pyjamasen! Jag är så exhalterad att jag blir lite lite bajsnödig varje gång jag tänker på att jag inte behöver gå till jobbet på tre veckor.
I morgon bär det av mot skåne. En packabussendag och förkrök för sen far vi (ett 30-40 tal grogghaggor och fyllegubbar) till Roskilde för en veckas fyllekalas och konserter. Det har jag sett fram emot sen januari. Nej, sen förra året faktiskt. Roskilde är något speciellt. Det är något i luften. Ja förutom knastobak och kisslukt. Det kommer att bli så himla bra. Historiskt. Precis som alla festivaler.
Just idag är jag ensam hemma. Det händer ungfär aldrig. Kan vara ack så gött ibland.
moget | | En kommentar |

Hyppen

Sweden Rock var kul och jadda jadda jadda.

Jag har varit i stockholm! Och för första gången på väldigt länge har jag inte gått i pyjamas och handlat i mataffär på omstartsfyllan! (applåd) (Det brukar jag i regel göra när jag sover över i stockholm) Kanske för att jag bodde på ett hotell med ett par hunda andra ABF:are. Resan var så sjukt mycket roligare än jag hade förväntat mig. Föreläsningar, filmvisningar, musik och utställningar om vartannat. Man fick välja helt själv vad man ville gå på. På kvällarna valde jag att gå på öl. Massa öl med nya bekantskaper. En annan har ju suttit och fläskat i sig entrecou med styrelsen nu va. Jupp. Något senare samma kväll visade det sig att Fröken Dahlström liksom får talets förmåga efter ett väl avvägt antal malt. (efter för många låter hon som vilken grottmänniska som helst.)

Det blir rätt uppenbart att jag inte bor på hotell så ofta när jag ringer hem till mamma och undar varför de har kilat in ett skötbord för bäbisar mellan garderoberna och varit så förbenat korkade att klä skötbordet i tyg. Mamma förklarade att det liksom inte var ett skötbord som de kilat in mellan garderoberna. Det var en plats där man kunde lägga väskan när man ska packa upp. Jo jo du. Fint ska di ha dä di däringa stockholmarna. 

Jag och Nisse, en rutinerad ABF:are, smet iväg till Medeltidsmuseét. Det var skitballt! Det fanns en döskalle där!

På lördagen skulle vi hem. Jag hoppade av tåget i Katrineholm och blev hämtad av mamman, pappan och mufflon. Mufflon! Mufflon är så bra. Han väckte pappa vid två på natten för att han ville kissa. Men först gick han in och väckte mig medans pappa stod och väste "kom ut därifrån! Du ska kissa nu!" På söndagen fyllde Max (Mufflons riktiga namn) 2 år. Han fick paket. Det var en anka. Han blev jätteglad.

Jag blev mindre glad när tågresan hem försenades med nästan två timmar. Fast i Skövde pga signalfel i Falköping. Orkar inte dra hela historien- men jag såg i alla fall till att informera samtliga resenärer i vagn 6 på snabbtåg 437 mot Göteborg att de efter den här föreseningen var berättigade 100% ersättning. Många hade inte en anning om om att man kan få ersättning. Men det räcker faktiskt med att tåget är 30 min sent så har man rätt till en vis ersättning. Om inte förseningen berodde på dåliga väderförhållande förstås. Då får man ingenting alls.
Mitt nya kall här i livet är att informera folk om deras rätt till ersättning vid tågförseningar. Om alla resernärer som drabbats skulle kräva ersättning så skulle det till slut svidda rejält i SJs plånbok. Och då kanske de skulle inse att det behövs ett kontinuerligt underhåll av järnvägen för att ha den brukligt skick. Osv. 

Jag har paltkoma.
moget | | Kommentera |

Tack för denna tid!

Syndaren har vaknat, nu är det kokta fläsket stekt, den tjocka damen har sjungit.

Idag, tisdagen den 12 juni 2012 runt 06.10, fann jag ett fullständigt vitt hårstrå! Jag håller alltså sakta på att dö. Bit för bit. Cell för cell. Nedrustningen har börjat. Livet rinner ifrån mig. Ur led är tiden.  För varje minut som går kommer min förmåga att förvalta kunskap minska. Nervbanorna i hjärnan finner inte längre rätt väg lika snabbt. Att få något att fastna där kommer bli allt svårare. (Det är därför man ska lösa korsord. SHIT. Jag måste alltså börja ägna mig åt hjärngympa nu på riktigt, inte bara på dass.)

Snart kommer jag väl att krympa också. Och bli benskör. Hela jag kommer att krympa förutom öronen och näsan. Tuttarna kommer plattas ut och hänga ner till magen. Magen kommer för övrigt bli sladdrig och gulaktigt i tonen (Jojo, jag vet vad jag talar om. Jag har jobbat i äldrevården.)Min röv kommer också bli sladdrig. Och med tanke på dess nuvarande omfång kan det bli en jobbig och svårhanterlig historia. Jag får köpa byxor med resår. På damavdelningen.

Om jag inte hittar ett till grått hårstrå inom tre veckor så blåser jag av förvandlingen och skyller på stress eller fel i genetiken. Men fram till dess: JAG DÖR!

moget | | Kommentera |
Upp