Krasch

Drömde att jag såg ett flygplan krascha. Högt upp på himlen såg jag hur planet krängde och hade sig och då sa jag till Kock som stod brevid att "det där kommer aldrig sluta väl". Sen som ett sista dödsryck steg planet rakt upp, högt upp i skyn med nosen först. Sen stannade planet upp och började falla som en pannkaka mot marken. Vi kunde inte göra ett skit åt saken. Bara vänta på smällen. KA-boom. Explosion. Det var långt ifrån där vi befann oss, men det var rätt uppenbart att ingen kunde ha överlevt den kraschen. 

Känslan av maktlöshet när planet föll mot marken har förföljt mig hela dagen. Undrar vad Freud skulle säga om den drömmen. Att jag är i förklimakteriet kanske?

Sen vägrade jag för övrigt att gå upp när klockan ringde i morse. Jag blir inte klok på det här med sommar och vintertid. Klockan visade ju 05.15 men jag tänkte att om det varit två dagar tidigare hade klockan visat 04.15 och så tidigt ska inget levande väsen behöva gå upp. Någonsin. Om man inte är bagare förstås men då har man väl förhoppningsvis valt det själv. Att vara bagare alltså.
moget | |

Om mig

Vildbarn

När jag var 14 år fick jag ett svenskt indiannamn: "Plötslig ur dimma" och livet är sig ganska likt.Fast nu händer det titt som tätt att jag plötsligt ramlar in i dimma också. Jag är ganska kreativ men lat. Vilket liksom krockar och resulterar i att jag har massa idéer men inte gör någonting.

Till bloggens startsida

Kategori

Arkiv