.

Igår gick den årliga julfesten på jobbet av stapeln. Precis som med julmarknader lyckas jag på en årlig basis glömma att jag inte tycker om sånt där. Alltså, jag har inget emot att hänga med mina arbetskamrater (med några undantag.) Men det är trångt. Jag blir rastlös. Och själva julbordet ska vi inte tala om. Det brukar i regel vara infernalist trångt (enda gången trängsel är okej är när jag är berusad på festival framför en scen.), hög ljudnivå och som grädde på moset så får man köa i eoner för att få sin mat*. Alla måste natrurligvis läsa på de små pittoreskt handskrivna skyltarna vid varje anrättning. Därtill kan man gärna spekulera i dess innehåll med personen bakom eller framför i kön**.

- Löksill. Undrar om det är lök i löksillen?

- Nej för tusan har du inte hört om det där nya substitutet för lök som smakar som lök och faktiskt ser ut som lök? sa ingen någonsin. 

Nåväl. Jag blev mätt. Det var gott. 

 

Innan arbetsstyrkan gick till julbordet hängde vi på kontoret och drack glögg och cava, käka lussekatter och what not. Chefen höll några tal. Sen hade några arbetskamrater (FRIDA OCH CISSI) kommit på en liten övning. Senaste tiden (säg ett halvår) har det varit lite taskig stämmning på jobbet emellanåt.***. Den här övningen var enkel och snäll: skriv ditt namn överst på en lapp och skicka den sen till kamraten till höger (vi satt i äggformation.) om dig. Således dyker det upp en lapp från vänster med ett namn på. Skriv något positivt om personen och skicka sedan vidare åt höger. Till slut fick man alltså tillbaka sin egen lapp. Mina topp tre omdömen: Rolig (En tredjedel faktiskt) följt av trevlig och go. (Sen fanns det några mycket trevliga avstickare.) Men rolig, trevlig och go. Vem är jag ens?! Babben Larsson? Haha. 

 

* Om man bortser från tidigare julbord, interner på anstallter, finlandskryssningar och lunchbuffér så har inte vuxna svenska människor köat för mat sedan tidigt 1900-tal. Man gjorde faktiskt ganska rigorösa förändringar gällande mathållningen på en nationell nivå efter första världskriget för att folk skulle slippa stå i kö för mat. Just saying. 

** Det till och med uppmuntras till det i en paragraf i grundlagen gällande julbord. Andra stycket § 4 "Närsom landsman har möjlighet att för andra medborgare ytterligare förhala tidsrymden tills dess att efterkommande kan ta del av det som står till buds bör så göras."

*** Pretty much varje dag. Med få undantag.