.

Vi använder inte kondom.

Hade tvättstugan igår. När jag drog ut en massa bös från torktummlaren prasslade det till om Kocks skjorta. Den han hade på kryssningen i helgen som var. Uuups. Men jag hann inte ens måla fan på vägen. Antog att han hade fått dom från någon i förstklasshytten vi besökte (där jag av någon okänd anledning lämnade honom och inte hittade tillbaka till. Jag hittade faktsikt ingenstans. Jag gick mest runt och var vilse.) I alla fall så hade han tagit med kondomerna hemmifrån för att dela ut till våra vänner. (Vi har en byrålåda i hallen full med kondomer. Och varför det är så är en helt annan historia.) På väg upp från tvättstugan hade jag först  tänkt konfronterar honom på ett sånt där otäckt vis. Dundra in i lägenheten och viffta med dem i nyllet på honom och kräva en förklaring. Men sen kom det där viktiga beslutet "Vad ska vi se på för serie att somna till?" ivägen så jag kom liksom av mig.

Igår vad jag med om en naturupplevelse som var så jäkla klockren. Jag var tokless på precis allt, var nära till lipen i flera timmar (från 15.07 för att vara exakt.) Arg var jag också. På allt ungefär. Kunde inte förmå mig att gå in på gymmet när pendeltåget hem rullat in i Varberg. Så jag gick hem och byte om för att springa strandpromenaden istället. Gick ner mot appelviken med knutna nävar och svor innombords för allt djävulskap. Kom fram till grusvägen och började småjogga lite. På en smal väg genom täta buskar och snår. Och precis där snåren upphör och landskapet blir öppet så välde en maffig tjock dimma in. Sprang längre och längre in i dimman, ökade takten ju tröttare jag blev och helt plötsligt hade jag ett synfält på bara ett par få meter omkring mig. Awesome. Koncentrationen låg på andningen och att orka mer. Hitta vägen. Se vägen. När jag kom av strandpromenaden och upp mot staden började jag gå. Och plötsligt var jag inte arg längre. Eller less.