Tack för denna tid!

Syndaren har vaknat, nu är det kokta fläsket stekt, den tjocka damen har sjungit.

Idag, tisdagen den 12 juni 2012 runt 06.10, fann jag ett fullständigt vitt hårstrå! Jag håller alltså sakta på att dö. Bit för bit. Cell för cell. Nedrustningen har börjat. Livet rinner ifrån mig. Ur led är tiden.  För varje minut som går kommer min förmåga att förvalta kunskap minska. Nervbanorna i hjärnan finner inte längre rätt väg lika snabbt. Att få något att fastna där kommer bli allt svårare. (Det är därför man ska lösa korsord. SHIT. Jag måste alltså börja ägna mig åt hjärngympa nu på riktigt, inte bara på dass.)

Snart kommer jag väl att krympa också. Och bli benskör. Hela jag kommer att krympa förutom öronen och näsan. Tuttarna kommer plattas ut och hänga ner till magen. Magen kommer för övrigt bli sladdrig och gulaktigt i tonen (Jojo, jag vet vad jag talar om. Jag har jobbat i äldrevården.)Min röv kommer också bli sladdrig. Och med tanke på dess nuvarande omfång kan det bli en jobbig och svårhanterlig historia. Jag får köpa byxor med resår. På damavdelningen.

Om jag inte hittar ett till grått hårstrå inom tre veckor så blåser jag av förvandlingen och skyller på stress eller fel i genetiken. Men fram till dess: JAG DÖR!

moget | |
Upp