Alltså

Alltså. Jag vill ju gnälla hejdlöst på mitt jobb. Och på allt lustigt folk jag träffar via mitt jobb. Men jag är paranoid och tror att någon kollega ska läsa och använda det emot mig vid första bästa tillfälle. (Jag förutsätter att alla på min arbetsplats är emot mig bortsett från en och just den kollegan är på semester.)
Jag börjar på riktigt förstå mig på såna där surmulna gråa oknullade biblotikarier/receptionister/kassabiträden som inte kan bjusa på ett leende utan bara suckar matt när man dryftar sitt ärrende. ALLA människor,(i princip alla) är ju fullständigt dumma i huvuet. Dessutom tror ALLA människor att meningen med min existens är att förklara och hjälpa dem med ungefär ALLTING. När jag gjort det vill de ha ÄNNU MER av mig. Jag jobbar för i helvete på ABF. Inte "organisationen med obegränsade tillgångar som vi gärna skänker till "kreativa" människor".


- Kan vi ta mötet efter kl 16.00? Jag jobbar fram tills dess.
- Och vad fan tror du att jag gör då? Sitter och har möte med dig för att det är så jälva roligt på min fritid? Men visst, vi tar en timmes övertid för att du och ditt band kan repa två gånger i veckan. Just ditt band är extra viktigt för mig. De övriga 314 skiter jag fullständigt i. Varmt välkommen!

- Kan vi vara här i eftermiddag?
- Nej salen är bokad.
- Men det är ju ingen här.
- Salen är bokad.
- Men det är ju ingen här.
- Salen är bokad.
- Men det är ju ingen här?
- Fine. jag skapar ett parallellt universum med en till exakt likadan sal på exakt samma ställe så kan ni ju vara kvar här. I det parallella universumet.

- Hej jag ska hämta kameran, ljuskitet, stativet och myggorna i morgon.
- Nej, du har inte bokat någon utrustning.
- Men jag sa ju till XX för två veckor sedan?
- Sa inte XX att du skulle boka utrustningen hos mig?
- Jo?
- Men det har du ju inte gjort.
- Men jag sa ju till XX för två veckor sedan?
- Jag sa till en brödrost att jag vill ha två miljoner dollar inlirkade i en korgmöbelgrupp från filipinerna för två veckor sedan. Och tänka sig! Den har inte kommit ännu! Fast jag sa till!

(I telefon)
- Hejsan. Var är du?
- Ah, du jag fick förhinder och kunde inte komma.
- Det var ju synd. Du kanske kunde ha ringt och meddelat mig det för nu har jag stått och väntat på dig i en halvtimme i snålblåsten ditt jävla slan fastän jag har sjukt mycket annat att göra. DÖ MOTHERFUCKER DÖ!

Shit vad befriande att skriva av sig lite. För övrigt skulle en snubbe ha varit här för en stund sedan. Jag måste jobba över idag för hans skull. För han är liksom ALLA andra så jävla viktig.


moget | |
#1 - - Camilla:

Vilka idioter!

Upp