Wedgee

Jupp. Jag har lyckats. Big time. Jag har lyckats göra en ganska brutal och för mig helt överraskande wedgee. På mig själv. Damp ner i soffan med pasta och lax och kände hur det blåste kallt i brevinkastet. När jag är hungrig som en gnu och har mat framför mig så ligger ungefär 95% av min koncentration på just maten. Så när högerhanden greppade gaffeln för att börja skyffla in så greppade vänsternäven* linningen på mina småbyxor. Och så vips! En alldeles egen överraskningswedgee! Det är för mig ett alldeles övertygande bevis för att höger hjärnhalva och vänster hjärnhalva har fullkomlig kommunikationsbrist. De kanske inte ens är släkt. För övrigt var det jävligt obekvämt.

En annan skön grej hände härom morgonen. Jag kom till jobbet, låste upp kontoret, hämtade kaffe och rätt var det var kom städerskan. Vi brukar småprata varje morgon.
- Vad är det som låter? Det låter som en liten katt.
- Det var jag. 
- Nej. Det lät som en liten katt.
- Mjau mjau mjau (med pipig röst.)
- Varför låter du så?
- Ehm...tja. Mjau mjau mjau.

* Man använder nävar till wedgees. Det känns mest naturligt.
moget | |
#1 - - Rövfejan:

Hahaha! Skrattar hysteriskt åt det där med städerskan..."varför låter du så?"...

#2 - - lali:

hahaha! asbra!



mjau mjau mjau!

Upp