Stalin

Jag hade typ glömt att jag har en blogg. Det har varit en ytterst turbulent tid och jag känner mig som en utskiten katt. Men nu är det nya tag som gäller och full fucking fräs framåt i hundraåttio knyck som om det inte fanns en morgondag!
Idag var jag och Astrid runt och skulle sätta upp affischer och dela ut program för den stundande festivalen. Kaffér, frisörsalonger, skivbutiker, kulturhus och musikaffärer. Den sista affären vi besökte tillsammans gav en udda föreställning. Det var packat med folk. Långhåriga gitarrister (de stora gitarrhöljena vittnade om detta), rockgubbar och något förvånande: en gigantisk barnfamilj som var både högt och lågt men framför allt framför oss i kön (man brukar i regel be om lov att få sätta upp affischer.). Men det var inte det som udda. Det som var udda var att butiksinnehavaren var pruttfull. Han sluddrade rejält och höll en pilsner stadigt i näven (så stadigt en pruttfull butiksinnehavare nu kan hålla i en öl.) Hans kompis var också full. Faktiskt såpass slirig under tassarna att han inte fick upp sin pilsner ty den hade en avancerad konstruktion upptill.* Tänka sig va?
* Skruvkork.
moget | |
Upp