Fotknölarna
Jag ska högst troligen på arbetsintervju den här veckan. Ett jobb. En svindlande tanke. Försörjning. En tjänst. En plats. Möjligheter. Möjligheter att kunna bestämma själv. Man ska inte hoppas för mycket. Inte måla upp den där gröna skogen och allt guld som glimmar men wtf? Jag är en glad skit tills det skiter sig så att säga.
* och vem F*N myntade det uttrycket egentligen? En mindre lyckligt lottad assistent till en trollkonstnär kanske..