dä ä möcke nu

First thing first. Halva min vänsterhand sover. Den har gjort det i flera dagar nu. Det beror på att en nerv är i kläm. Nerven är i kläm för att jag sitter konstigt när jag spelar Bouncing Balls. Vilket jag gör ungefär hela tiden. Om vänsterhanden dör och måste amputeras ska jag stämma Mind Jolts (Bouncing Balls pappa) på flera miljarder. För jag måste spela hela tiden. Det tog mig två år att slå mitt personbästa, vilket jag gjorde nu i veckan. Men det räcker inte. För jag har fem vänner på facebook som har högre poäng än mig. Fullständigt oacceptabelt. Men det är ju fucking omöjligt att klara nivå sju. OMÖJLIGT.

Oh, glädjefnatt! Jag ska få träffa mina chickenshitar i morgon eller på fredag. Och sen ska jag träffa min familj! Mamma och jag konstaterade idag att vi aldrig tidigare varit ifrån varandra så här länge i sträck förrut. Nästan två månader. En vanesak antar jag men jag saknar min familj vansinnigt mycket. 
Och kvällen till ära saknar jag en lurvig sambo med vuxendamp också. Han är iväg på jobb. Jag hade min chans att leva rövare på egen hand. Dansa naken, nalla sprit, äta skräpmat i sängen osv. Men det där jävla Bouncing Balls förstörde alltihopa. Kommer i alla fall få en naturlig paus nu ett tag framöver. Jeanette och jag ska filma en massa de kommande veckorna till vår dokumentär. Undrar just om pöjkarna som medverkar i filmen är införståda med det. Annars kan det ju bli en helt annan typ av dokumentär där vi bokstavligen talat får jaga dem, eller köra hela paparazigrejen. Vilket iofs skulle vara kul men kanske inte helt rätt för just den här filmen. Usch. Jag måste jobba upp lite kärlek för den här filmen igen. Vanligtvis när jag jobbar med ett projekt så blir det min bäbis, som ska bli bäst i världen. Men just nu känns den här filmen mer som att tvingas dras med grannens charmiga men jobbiga unge.

P.s Jag ska även plocka svamp.ds.
hejs. 
moget | |
Upp