Jag och Norrköping har gjort slut. Det hela gick ganska dramatiskt till. Norrköping grät och svor om vartannat. "Ge mig en chans till. Jag lovar att bättra mig!" Men jag har fått nog. Alla löften som spruckit på vägen, tystnaden och kylan som tagit allt större plats, vänsterprasslet som inte upphör. Bättre att avsluta nu och sen kunna minnas tillbaka till de fina stunderna vi haft än att hela vår historia ska minnas med bitterhet och förakt. Norrköping lugnade ner sig till slut och vi beslöt oss för att förbli vänner. Faktum är att Norrköping alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Men den 1 september flyttar jag ut, Norrköping blir kvar och fram tills dess får vi stå ut med varandra efter bästa förmåga.
Jag ångrar inte mitt beslut, men lite läskigt är det allt.