.

Ponera att jag är runt 13 år. Ponera att jag är helt besatt/förälskad/betuttad i en valpig tonårsidol. Ponera därtill jag ikväll ska få möjlighet att se denne idol. Och ännu bättre: idolen kanske ser mig! Vad gör jag? Jo, innovativ som jag skriver jag dennes namn i pannan och på ett plakat (det är ingen annan som någonsin har kommit på den idén.). Och så fort idolen hamnar inom en km radie (inte nödvändigtvis i mitt synfält) skriker jag som om elden var lös eller ett gäng utsvultna pirayor börjat tugga på mina ben. Det borde göra susen va? Vilken idol/person faller inte pladask för ett sådant sunt beteende?

Jag har just sett när Johan Palm (ifrån MJÖLBY DÖH) kliver upp på scenen på Liseberg och funderat lite på vad hans fans egentligen vill uppnå. Ligga lite? Detta beteende är naturligtvis inte på något vis specifikt för Johan Palms fans. Jag bara funderar lite på hur de tänker. Och vad de egentligen vill.

Johan hookar upp med Linda, 14 år.

- Varför just jag Johan?

- Det var ditt oavbrutna skrikande och skitsnygga plakat som avgjorde saken. Du och jag forever baby.

(Har man inte mycket till eget liv kan man med fördel racka ner på andras. Förresten var jag kär i Johnny Depp när jag var liten. Planerade i smyg att börja jobba som hembiträdde hemma hos honom och Kate Moss och sen förgifta henne. I sin sorg skulle jag trösta honom varpå han naturligtvis skulle bli skitkär i mig. Inga plakat där inte. Giftmord!)