.

Jag skulle kunna tänka mig bli katolik. Enbart för att lite nu som då helt dramatiskt knäböja, knäppa mina händer, blicka upp mot skyn med lidelsefull blick och utropa "Oh heavenly father, forgive me for I have sinned." i bästa Scarlett O´hara anda. En sydstatskatolik med andra ord. Och skulle jag vara katolik skulle det vara helt legitimt för mig att göra korstecknet inför jobbiga stunder. Som T.ex. före redovisningar eller köksstäd. Och jag skulle göra korstecknet så där tjusigt med tummen riktad mot kroppen men resten av handen lite nonchalant avslappnat. Som om att det var något jag gjort väldigt många gånger, och att Gud och jag var polare så jag inte behövde göra det noggrant och korrekt. För Gud skulle bara tänka "Äh, jag vet vad du menar. Du behöver inte vara så noggrann."

Men nu är ju inte jag någon katolik. Förrsten. Skulle jag vara troende skulle jag sitta på kloster. Varför göra någonting halvdant liksom?