Oh happy days

I natt när jag skrev föregående inlägg var jag en smula sentimental. Ville skriva om hur jäkla trevligt det är att bo med Marcus, Manfred och Tim. Men sentimentalitet och fylla är sällan en särskild lyckad kombination (eller...lyckad kanske den är. Men det blir lätt pinsamt.) Som väl var jag inte SÅ dragen att jag faktiskt skrev det jag tänkte på (för att skriva att man kräks är ju SÅ mycket bättre...). Så jag gör det nu istället: jag har fått en ladiback extrafamilj, finns nästan alltid någon hemma att tjata med (eller i visa fall på.), mycket humor och folk att bry sig om. Det behöver jag. Inte så att jag har något som helst behov av att dalta med någon. Nej, dalt går fetbort. Men de små sakerna.  Tex tjata på Tim att han ska sova ordentligt och inte ta på sig för mycket jobb i skolan, titta på  hemsidan som Manfred gjort (och bli genuint imponerad), vara tacksam för att Marcus fixar och trixar med allt tekniskt i vardagsrummet så vi kan se på film och youtube på stora teven. Små saker helt enkelt.

Just nu är jag hemma hos mamma och pappa. Det är guld värt. Jag har lagat mat hela kvällen. Pappa har masserat mina axlar. Kycklingen ligger och steks i lergryta i ugnen. I morgon ska jag sova länge. Allt är guld nu.

(Det finns bara ett litet minus med denna dag: var och klippte mig, frisörskan skällde på mig i 15 minuter. På riktigt. klippning inkl hårvårdsprodukter gick lös på 500 kr! Det är löjligt mycket pengar att spendera på sitt hår. Löjligt mycket pengar som borde gå till vettigare saker som mat och räkningar. fuckit. Blev jag nöjd med frisyren då? Ja, sådär.)
moget | |
#1 - - Anonym:

den dagen som jag kan fixa mitt hår (och få det snyggt!) för 500:- är den första dagen på resten av mitt liv.

#2 - - Lisa:

Ja, och tydligen var det början på resten av mitt liv..därserman.

Upp