.

Var hos min syster på midsommarafton. Grillfest med henne och hennes makes vänner och bekanta. Först en massa förlosningssnack och grova nörderier. Men sen blev det definitivt bättre. Alla hanar på festen hade mussepiggflikar*. En snubbe där George berättade om den skönaste komplimangen jag hört: En blyg norrläning som var bra på att dans men hade svårt för att prata med tjejer fick tipset att bjuda upp en dam och sen under dansen ge henne en komplimang, då skulle konversationen säkert lossna. Han bjöd upp och ut på dansgolvet det bar. Efter en liten stund säger han "För att vara så tjock så svettas du väldigt lite". Så ärligt. Så brutalt. Så underbart.

                         
Oj så spexigt! Jag klädde ut mig till Darth Vadder.    Min syster ville också vara Darth.

Det har gått en vecka sen festivalen. Och jag dör inombords av tristress när jag vet att jag ska sitta och vara så jävla duktig på ett kontor där igen säger något på 4 timmar i sträck. Alla är snälla där, men det finns inte ens en tillstymelse till humor. Jag somnar vid skärmen. Sen måste jag ta och styra upp mina kvällar också. Det håller inte att sitta inlåst på ett slott hela dagen för att sedan gå hem och glo med mamma och pappa. Vi kommer skitbra överrens och så men det är här är inget liv. Trodde jag ville ha en sommar med lugn och ro men icke sa vildbarn. Det suger i partytarmen. Ugh.

(Extraömk: Jag har varit sjuk i veckan. SJUK. Doktor och piller och grejer och allt var bissart men nu mår jag bättre)

Idag tog jag en långpromenad i Grosvadsskogen. Hämtade vatten i källan. Såg en ekorrfamilj. Gick egenom en hord med trollsländor. Såg/hörde en koltrast. Kom på att det kunde finnas älg och blev omedelbart mindre kartig. Mina fria ronja rövardottersteg blev istället citychicka med handväskan-högt-hållen-(usch-akta leran!)-damen. Men så kom jag på att jag inte är speciellt rädd för älgar. Dom brukar visst vara ganska skygga. Och möter man en älg ska man stå stilla. Det kan jag.



*När hårfästet är flikat likt musse piggs ansiktsform.